torsdag 8 december 2016

Gör Jan Myrdals köttbullar till julbordet


I "Nu blir det jul igen!" i Avgörande år. Svenska frågor 1975-1977 (åttonde boken i Skriftställning-serien) av Jan Myrdal så finns ett recept på köttbullar. Så om du vill göra Myrdals köttbullar till julbordet så gör du så här:

"Själv tycker jag om köttbullar som görs på det här sättet:

Man tar hälften nötkött och hälften fläsk. I en bunke tar man lite tjock grädde och skorpsmulor. Men inte för mycket skorpsmulor. De skall nu ligga i grädden och svälla. Under tiden hackar man en lök och kokar ur den i lite vatten. När skorpsmulorna svällt arbetar man ihop köttet med grädden i bunken. Sedan häller man på lökavkoket. Lökbitarna silas bort och används inte. Man arbetar ihop detta till en smidig smet och smakar av med salt och peppar. Sedan låter man stå svalt en stund. Så tar man lite rökt skinka och strimlar. Man tar smeten klick efter klick och stoppar in en strimla skinka i varje klick och rullar nu klick efter klick till bulle. Man rullar bullarna så små som möjligt tycker de blir godare ju mindre de är. Därefter steker man dem läckert gyllenbruna i smör. De blir då mycket odryga."

(Jag har haft det här köttbullereceptet i en tidigare butterkalender: förra årets då jag skrev om Myrdals böcker i serien Skriftställning. Receptet fanns bakom lucka nummer 8
och bilden av PO Ultvedt på Jan Myrdal i tomteluva bakom lucka 6.)

onsdag 7 december 2016

Jultomten i exil på Mars


I novellen "The Exiles" (1949) i The Illustrated Man av Ray Bradbury så har man på jorden förbjudit sagor, spökhistorier och all annan litteratur med fantastiskt innehåll. Figurerna i och författarna av dessa berättelser bor i exil på Mars. Häxorna från Macbeth, Edgar Allan Poe och många andra. Så länge någon läser deras berättelser så finns de.

Till och med jultomten själv har drabbats av detta öde:
"A door banged wide in a little hut by the shore. A thin short man, with flesh hanging from him in folds, stepped out and, paying no attention to the others, sat down and stared into his clenched fists.
«There's the one I'm sorry for,» whispered Blackwood. «Look at him, dying away. He was once more real than we, who were men. They took him, a skeleton thought, and clothed him in centuries of pink flesh and snow beard and red velvet suit and black boot; made him reindeers, tinsel, holly. And after centuries of manufacturing him they drowned him in a vat of Lysol, you might say.»"

tisdag 6 december 2016

Gammal julvisa av Elmer Diktonius

Gammal julvisa

Snö kring alla,
snö kring allt.
Flingor falla:
mörk gestalt

står och fryser,
fattig fan,
jäkeln ryser
mitt i stan.

Stängda hybblen,
stängda hus —
ett blott finnes:
granars ljus.

Stjärnors skimmer
mättar ej.
— Pilten nalkas,
säger: Nej —

denna värld
jag ej förstår,
där den arme
kulen går

under årets
största fest:
han må bliva
nu min gäst.

Han må sitta
i mitt hus;
löga sig i
juleljus. —

Fattig sate
tittar på —
kan det mesta
ej förstå.

Herrejessus,
i mitt hem
svälter alla,
vem minns dem?

Gud i himlen,
Jesus där —
vi på jorden kulna är.

Elmer Diktonius
i samlingen Annorlunda från 1948

måndag 5 december 2016

Häxan och lejonet och jultomten

"Det var en storvuxen man i klarröd rock och skinnbrämad luva med röd tofs i, och han hade ett stort vitt skägg som föll som ett skummande vattenfall över hans bröst. Alla kände igen honom, för trots att det bara är i Narnia man träffar honom, så har alla i vår värld — världen på den här sidan skåpdörren — sett bilder av honom och hört talas om honom." översättning här och nedan Birgitta Hammar

Aslans återkomst till Narnia i Häxan och lejonet av C.S. Lewis föregås av att jultomten åker runt i landet och delar ut presenter till narnierna. Att Narnia har haft, och kommer att ha, jul är kanske lite underligt då de varken haft Jesus eller någon Oden. (Fast inte konstigare än att de pratar engelska.)

I uppföljaren Caspian, prins av Narnia så spelar Bacchus i form av en ung gosse samma roll som jultomten i den tidigare boken. Bacchus förvandlar elaka pojkar till grisar, en elak man till ett träd och skrämmer "knubbiga prudentliga små flickor" på flykten.
En del av Narnias nya befolkning (landet har ockuperats av ett folk som inte tror på Aslan och magi) ansluter sej till Bacchus, hans dansande flickor och Aslan och våra hjältar. Bland annat en flicka från samma flickskola som de knubbiga flickorna. Två menader hjälper "henne att ta av en del av hennes onödiga och obekväma kläder", det vill säja skoluniformen.

Dessa karnevaliska inslag i Narnia-böckerna är dock underordnade den kristna traditionen. "Jag skulle ha blivit nästan rädd för Bacchus och alla hans vilda flickor, om vi inte hade haft Aslan med oss", säjer Susan till Lucy. Liksom julen är äldre hedniska traditioner här domesticerade av den kristna kyrkan.

Att jultomten och Bacchus ingår i Aslans entourage är ett av flera inslag som gör att ekvationen Aslan=Jesus inte är helt korrekt.

En annan sak där berättelserna skiljer sej åt är att Aslan kommer tillbaka inte en eller två gånger utan åtminstone tre. Om Aslan är Kristus är han den segrande Kristus, ständigt återkommande. Men liksom vår Jesus så kommer han inte med fred, utan med svärd.

(Denna lucka är en repris från påsken 2010. Narnia-sagan är också mer en påskberättelse än en julberättelse. Jag la till citatet överst och bytte illustrationen till ett julkalas tecknat av Pauline Baynes.)

Ur L'Enfant sauvage av Gotlib 1934-2016


ur Gotlibs parodi på François Truffauts film L'Enfant sauvage (Vilden på svenska). Gotlib var en för Marcel Gottlieb.

söndag 4 december 2016

Jultomten i John Crowleys Little, big


Om jul är ett lite udda tema inom science fiction så är det desto vanligare med julberättelser inom fantasygenren.
En fantasyroman jag läste i år var John Crowleys Little, big. Det är en märklig roman. En släktkrönika om en familj som har kontakt med älvor, fairies. Men boken är berättad i en höglitterär stil och älvorna befinner sej ofta i bakgrunden.
Så när det i förbigående kommer fram att jultomten i romanens värld finns på riktigt så hajade jag till litet.

I ett kapitel sitter alla i huset och skriver brev till tomten, både barn och vuxna (det verkar emellertid inte som om de vuxna tror på tomten, i alla fall inte i nyktert tillstånd). Sen går skildringen över till jultomten när han tar emot breven:

"When he received these communications, Santa drew the claws of his spectacles from behind his ears and pressed the sore place on the bridge of his nose with thumb and finger. What was it they expected him to do with these?[...]But it was growing late; if they, or anyone else, were disappointed in him tomorrow, it wouldn't be the first time. He took his furred hat from its peg and drew on his gloves. He went out, already unaccountably weary though the journey had not even begun, into the multicolored arctic waste beneath a decillion stars, whose near brilliance seemed to chime, even as the harness of his reindeer chimed when they raised their shaggy heads at his approach, and as the eternal snow chimed too when he trod it with his booted feet."

Citerat från veckans läsning

"The horizon was no longer tilted. Everyone got a clear view of heaven: just another ruin."
ur "Grave of the fireflies" av Cheng Jingbo, övers. Ken Liu

"When CCTV, China's largest state television broadcaster, tried to hold an interview series on the topic of science fiction, a hundred-plus studio audience members erupted into chants of, 'Eliminate human tyranny! The world belongs to Trisolaris!'—a quote from the novel. The two TV hosts were utterly flummoxed and didn't know what to do."
ur "The worst of all possible universes" av Liu Cixin
Denna essä, liksom novellen av Cheng som citeras ovan finns i Invisible planets: An Anthology of Contemporary Chinese  Science Fiction in Translation, red. Ken Liu

lördag 3 december 2016

En riktigt gammaldags jul av Börje Crona


"'Nej,' avbröt Eva-Linda, 'det måste vara historiskt riktigt, och nu är det ju mitt i vintern. Vi ska fira jul, precis som man gjorde det 1984.'
  Annikki började fnittra. 'Så fånigt det låter. Hur kan man fira ett hjul?'
  'Inte ett hjul utan en jul,' rättade vår mellandotter. 'Ordet stavas j-u-l. Och festen ska hållas den 24 december.'
  'Varför just då?' undrade Jens. Det visste inte Eva-Linda, men hon lovade att forska vidare och hålla oss underrättade."

I "En riktigt gammaldags jul" av Börje Crona från 1984 så ska elvaåriga Eva-Linda äntligen ta studenten. Som elev har hon ägnat hela tolv timmar i veckan åt skolarbetet, mycket mer än den fyra timmars arbetsvecka hon nu har att se fram emot. Hon väljer som examensuppgift att ordna en historisk fest.

Det är inte så lätt att hitta uppgifter om den högtid, den så kallade julen, som hon beslutar sej för. Bara en kassett och några böcker finns på biblioteket. Men familjens julfirande får viss uppmärksamhet i pressen.

Börje Crona är en författare som oftast skriver humoristisk SF. Så även här.
Novellen finns i Den fantastiska julen. En antologi sammanställd av John-Henri Holmberg med SF-noveller med jultema.
Ytterligare två svenska noveller finns med. En av Bertil Mårtensson ("Leverans av en stycken plastjultomte från den nya fabriken söder om Arcadia Plantia på Mars var försenad,") och en av Sven Christer Swahn ("God jul, löslig i vatten."). Gene Wolfe och Brian W Aldiss är några av de andra författarna.

Antologin är utgiven på Timbro. För inget säjer julstämning som den svenska högerns propagandaförlag. Till skillnad från med Holmbergs andra sf-antologi för Timbro, Framtiden inför rätta, så är märks förlagets ideologiska inriktning inte i novellerna.

(Detta inlägg var en lucka i 2011 års kalender Svenska framtider från förr. Jag har lagt till citaten ur Mårtenssons och Swahns noveller.)

fredag 2 december 2016

Julgranen bär jag tapper

2
Marken är hal som is
och snön sjunger ditt pris:

"En ängel drar din släde.
Solen har tagit semester.

Julgranen bär jag tapper
på min rygg av papper."

Himlen till Sofia: "Titta är du snäll,
staden är för dig en karamell
av aprikos,
av hallon eller citron."

Rafael Alberti
(övers Bo Magnusson - ur "Balkonger" i Alberti-urvalet Du som är ljuset)

torsdag 1 december 2016

Bakom lucka ett så hittar vi malmöitiska vänsterextrema varulvar

I romanen Han åt mitt hjärta av Viktor Algren så möter vi två varulvar som inspirerade av RAF ägnar sej åt revolutionära mord. Den äldre varulven berättar om varulvarnas historia för bokens berättare som är en mer nybliven varulv. Bland annat om en myt om varulvarna och julen:
"Malmö rustade för julfirande. Kapitalismen beväpnar sig ibland med batonger, ibland med glitter.
[...]
  'Det finns en teori om julen och varulvarna', sa Henry när vi kryssade fram mellan barnvagnar inne på Triangelns köpcentrum. 'Kyrkan lärde att de som föddes på julafton blev varulvar.'
  'Varför då', sa jag när jag tipptappade genom det grå slasket vid utgången.
  'Jo, Gud blev sur för att det var Jesus födelsedag. Ingen annan fick ta åt sig uppmärksamheten. Så därför blev de som föddes på julafton varulvar.'
  'Typiskt Gud', sa jag."

Att barn kunde bli varulvar om de var födda på julafton eller juldagen är en föreställning som ska ha funnits på riktigt i ett par östeuropeiska länder. Myten spelar en roll i The Curse of the Werewolf. En bild på Oliver Reed i den filmen finns nedan.

Detta är förstaluckan i årets buttertarordet-kalender som i år kommer att ha jultema. Jag kallar den för julkalender.

onsdag 30 november 2016

Läst i november

En regnbågshinneinflammation (en åkomma med ett vackert namn men med irriterande symptom) har gjort att jag fått lite mindre läst den här månaden. Men de böcker som jag har läst var alla bra.


Trees Vol. 1 av Warren Ellis (text) och Jason Howard (bild)
Seriealbum. Inte lika bra som Injection och Supreme: Blue rose men liksom dem exempel på att Ellis fortfarande kan skriva bra serier. Om jättelika trädliknande utomjordiska föremål som landar på olika platser på jorden.

Etyder för en gammal skrivmaskin av Lars Gustafsson
"November månads/sträva svar på våra tilltal./I träden stelnar fåglar nu/och blir till sina egna skuggor."
Gustafssons sista diktsamling.

Miira av Eija Hetekivi Olsson
Fortsättning på Hetekivi Olssons Ingenbarnsland.

Inkalen av Alexandro Jodarowsky (text) och Mœbius (bild)
Fransk serieklassiker.

Mannen som reste av Tomas Löfström
Samling med resekrönikor.

Klaus av Grant Morrison (text) och Dan Mora (bild)
Seriealbum med jultomten som medeltida superhjälte (ungefär).

Oppositionspartiet av Gun-Britt Sundström
Ungdomsroman. Men påminner mycket om Sundströms vuxenromaner Student -64 och Maken.

Lättbok av Gun-Britt Sundström
Samling med kortare texter av Sundström. Bland annat skriver hon om att ha för mycket pengar och om att det är jobbigt att det går så bra för henne. Det är mycket underhållande. En text anknyter till Oppositionspartiet och handlar om interna uttryck Sundströms vängrupp använde i gymnasiet. Uttryck som används av gymnasieflickorna i Oppositionspartiet.

söndag 27 november 2016

Butter tar ordet fyller tio år i dag


I dag är det tio år sen jag startade den här bloggen. De två första åren var jag i och för sej inte så aktiv. Men tio år känns ändå som en lång tid.

I år har jag bloggat lite mindre än förra året, men mer än förrförra. Årets mest lästa inlägg handlade om Bob Dylans nobelpris. Det nästmest lästa är lite oväntat ett inlägg om Fredrika Bremer.

I morgon börjar det andra decenniet med Butter tar ordet.