Kobo Abes Den förstörda kartan börjar på samma fot som den tidigare Kvinnan i sanden. En man har försvunnit. Men där vi i Kvinnan i sanden sen får berättelsen om vad som hände den mannen så får vi här istället följa en privatdetektiv som får i uppdrag att söka upp denna romanens försvunne man.
I början är boken som en reducerad thriller. Världen beskrivs genom detektivens ögon, genom de samtal han har med mannens hustru, som beställt undersökningen. Det är som en Raymond Chandler-roman med enbart de delar där den hårdkokte deckaren intervjuar diverse personer kvar.
Efter ett tag ger sej boken in i mer normala thriller-farvatten. Allehanda depraverade miljöer visar sej. Här tappar boken lite, vilket till en del nog beror på översättningen. Som är gjord efter engelskan. Det finns gott om formuleringar som antyder att Abé leker med den hårdkokta prosans gängse något blommiga metaforer. Men på vägen genom en översättning till genrens modersmål så har detta i stort sett försvunnit och istället för hårdkokt narration genom Abe blir det bara hårdkokt narration.
Men boken stannar inte riktigt i thrillerland. Den går liksom vilse på vägen till upplösningen. Och när den verkar gå ner sej i den kafkaeska fabelns fallgrop tar den i sista stund ett steg åt sidan i det mycket starka slutet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar