Lyran har idag som tematrio dystopier.
Nuförtiden används ibland dystopier som likhetstecken för science fiction. När man inte vill kalla sf vid ett så simpelt namn. Som en underavdelning av genren är det väl en som lite har framtiden bakom sej. De flesta intressanta samtida sf-verken handlar om en framtid som är annorlunda snarare än bättre eller sämre.
Det hindrar inte att det har skrivits intressanta dystopier. Som till exempel dessa tre:
J. G. Ballard - Kingdom Come
Thomas M. Disch - Camp Concentration
Ett par år efter att Camp Concentration kom ut så redigerade Disch en antologi kallad The Ruins of Earth. Novellerna i den delades in i fyra underavdelningar. Kallade: "The way it is", "Why it is the way it is", "How it could get worse" och "Unfortunate Solutions". Det är en kategorisering som sammanfattar dystopins syfte.
Disch hade själv med en novell i antologin. Den stod i avdelningen "How it could get worse". Om Camp Concentration hör hemma i den kategorin eller i någon av de andra kan man diskutera.
Romanen från 1968 är skriven i dagboksform av en poet som sitter i läger i ett U. S. A. i den (då) nära framtiden. Lägerledningen börjar utföra experiment på fångarna för att höja deras intelligens. En av de bästa SF-romanerna från sin tid. (Ursula K. LeGuin skriver i en av flera blurbar på mitt ex av boken att det är "a work of imagination controlled by real moral responsibility; it is a work of real art, and if you read it, you will be changed")
Stanislaw Lem - Den stora framtidskongressen
En roman av sorten där det framtida samhället, som vår hjälte blir upptinad till, vid en början verkar vara en utopi men som efter hand visar sej dölja mindre trevliga sidor. En av de mest spännande och roligaste böckerna i denna undergenre till undergenren.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar