onsdag 10 november 2010

Neil Gaiman fyller 50 år - vi firar med en lista


I dag fyller den brittiske prosa- och serietidningsförfattaren Neil Gaiman femtio år. Det firar vi med en lista:

Neil Gaimans tio bästa tecknade serier

10. Legend of the green flame
Alan Moores version av Swamp Thing fick Gaiman att börja skriva seriemanus. Den här Stålmannen/Gröna Lyktan/Phantom Stranger-serien utgår från ett av de bästa av Moores Swamp Ting-nummer, det som utspelar sej i helvetet. Samma helvete hamnar här våra hjältar i.
Manuset blev lagt på is och först tecknat av flera artister flera år senare. Detta har påverkat slutresultatet. Men en scen med Stålmannen som hör alla de plågades rop är bra.

9. Brother Power the Geek
En Swamp Thing-histora Gaiman gjorde. Påminner om den mycket bättre Sandman 54. Fungerar nu mest som en påminnlse om en väg Gaiman inte tog. Då han var menad att ta över Swamp Thing efter Rick Veitch (Veitch har gjort bilden till höger, den är från hans drömdagboksserie Rare Bit Fiend).

8. Black Orchid
Ett av flera samarbeten med Dave McKean (två av dessa samarbeten, Violent Cases och Mr. Punch, brukar hållas högt men jag har inte läst dem). Gaiman är forfarande fast i Moores skugga och knyter Black Orchid till Swamp Thing. Serien fungerar inte riktigt som den uppgörelse med superhjälteserien och dess konventioner som den verkar vilja vara. Men McKeans teckningar ger ändå serien något extra. Publicerades på svenska i tidningen Epix en gång i tiden.

7. Whatever Happened To The Caped Crusader?
Neil Gaiman gör Läderlappen. Han gör det mycket gaimanskt. En sista Batman-historia där Läderlappens vänner och fiender, i olika reinkarnationer, berättar historier om The Dark Knights död - alla annorlunda från varandra.
Gaimans historier om historier riskerar ibland att bli lite fåniga. Vilket händer här bland annat i det sentimentala slutet. Men det finns en del ljusglimtar. Som den av berättelserna som är en variant på en gammal Robin Hood-sägen.

6. Metamorpho
Neil Gaimans och Mike Allreds serie Metamorpho var deras bidrag till serieantologin Wednesday Comics. Den gavs först ut i samma format som de gamla amerikanska söndagsseriebilagorna. Som var betydligt större än de nuvarande amerikanska serietidningarna. Denna aspekt av antologin gör att teckningarna blev det viktigaste. Och Gaiman ger här Allred utrymme att teckna allredska saker. Manuset fångar även det bisarrt charmiga i en äldre tids serier. Med en neanderthalare i kostym och ett uppslag där karaktärerna jagar varandra över en tabell med grundämnena.


5. Sandman Endless Nights
Ett album där Gaiman gick tillbaka till sitt gamla Sandman-galleri en sista gång. Sju olika artister tecknar sju olika historier om syskonen med namn på D. Milo Manara, Frank Quitely med flera. Här har Gaiman kunnat välja artister rätt fritt till skillnad från när han skrev tidningen Sandman och därmed kunnat anpassa historierna efter deras penna.

4. Death - High Cost of Living
En annan, tidigare, spin-off från Sandman. Det finns flera miniserier med Döden från Sandman. Gaimans version av Döden är en av de populäraste tolkningarna. Hon ser ut som en glad ung depprockare. Detta är en elegant historia om hur denna Döden lever en vanlig dödligs liv för en dag. Ett gammalt tema som Gaiman ändå lyckas göra något nytt med. Chris Bachalos teckningar är utsökta.

3. Books of Magic
Också den här mini-serien förmår få fram det bästa från sina fyra tecknare. Fyra hörn av magins värld berättas om i fyra nummer. Ett är väldigt sandmanskt, på ett bra sätt, medan det som utspelar sej i framtiden är min favorit. Kantigt och vackert. Gavs ut på svenska som de två första numrena av Magic Fantasy (troligen i ett försök att slå mynt av huvudpersonens likhet med Harry Potter).

2. Sandman
Jag har inte läst riktigt hela den sjuttiofem nummer långa Sandman. Serien är ojämn. Men man kan förstå det genomslag den fick när den kom.

1. MiracleMan
"She was writing a book, and wanted to know what the happiest ending I could think of was.
Ballooons I told her. A big party with balloons." (ur Miracleman 22).

Listan är mer eller mindre en repris från när Gaiman fyllde 49 (ordningen och en och annan formulering är annorlunda). Jag funderade på att i stället ha en lista med hans romaner eller möjligen novellerna. Men jag har läst för lite prosa av honom. Och jag tycker serierna är intressantare.
Bland prosaverken gillar jag flera av novellerna. Medan de romaner jag läst av honom som bäst varit underhållande. Bland de jag inte läst finns emellertid några av hans mest populära och hyllade.

Andra Gaiman-inlägg (förutom de som länkas till i listan) här på Butter tar ordet som kanske kan vara av intresse:

Neil Gaiman och Alan Moore
Om Moores inflytande på Gaiman.

Problemet med Susan - Neil Gaiman och Narnia
Om Narnia i Gaimans novell The problem with Susan och i The Sandman-albumet A game of you

Neil Gaiman och fantasygenren
Om Gaiman i Sverige.

Ytterligare en del om Gaiman står om du klickar på "neil gaiman"-etiketten nedan.
Vi slutar med en förhoppning om att Gaiman idag får en stor fest med ballonger.

4 kommentarer:

Helena sa...

Skönt att höra att du tycker att Sandman är ojämn! Jag håller på och läser den och har hört översvallande lovord från andra som har läst men upplever själv att den är just ojämn. Vissa delar kommer jag inte alls in i medan andra historier är fullkomligt briljanta. Jag antar att det där översvallande kanske kommer till mig också när jag läst hela serien och får en helhetsbild där de svagare delarna hamnar i skuggan av de briljanta.

Petter sa...

Det är rätt många nummer så ojämnheten är lite förståelig.

Teckningarna är också av mycket ojämn kvalité.

Vid omläsning hoppar man nog över de svagare delarna. Eller skummar dem.

Spiring sa...

Håller med om att Sandman är ojämn, fast det som jag hakar upp mig på mest är teckningarna - det är sällan de är på samma höga nivå som manusen. (Bäst har Gaimans serier varit för mig när Dave McKean hållit i, ja vad han nu använder.) Men även själva berättelserna varierar lite i kvalitet, fast där beror det mycket på vem man frågar - Gaiman själv har vid något tillfälle klassat sina längre berättelser som antingen "manliga" eller "kvinnliga", där de "manliga" är mer handfasta äventyr och de "kvinnliga" mer psykologiska. Lite grovt. "Season of mists" och "Brief lives" skulle då vara mer "manliga", medan "The doll's house", "A game of you" och "The kindly ones" mer "kvinnliga". Det är definitivt de "kvinnliga" jag gillar bäst, men det verkar vara många som föredrar de "manliga". (Fast alla älskar "The doll's house".)

Jag fördrar nog trots allt Gaimans skönlitteratur, mest för att resultatet där inte är beroende av hur tecknaren är.

Petter sa...

I den med de fristående berättelserna på en krog så säjer en karaktärna mot slutet att alla historierna han hört hittills är pojkberättelser. Jag tycker nog mest den uppdelningen är ett exempel på att Gaimans syn på genus kan vara lite enkel ibland.

En del av albumen som "A game of you" byter mellan tecknare. Det är ett problem "Sandman" har som till exempel "Love & Rockets" saknar.

Men strukturen på "Sandman", som är en del av dess ställning, ger en hög risk för ojämnhet.
Det finns ändå tillräckligt mycket bra där för att jag ska tycka att serien står rätt rejält högre än det jag läst av Gaimans romaner och noveller.

Jag har för mej jag tyckte "The Doll's house" var rätt tråkig. Men jag har lätt för att blanda ihop albumen.
Och jag föredrar Mike Allreds eller Chris Bachalos teckningar framför Gaimans prosa.