måndag 9 november 2015

Där är du ju, Godot


När jag läste Drama Teater Film så hade jag en kursare som hette Johan Glans. Han är numera komiker.
Han berättade en gång om en revy han och några vänner hade satt upp på gymnasiet. När revyn började så var det två personer på scenen som spelade upp en scen ur I väntan på Godot:
"Vladimir. Vi väntar på Godot.
Estragon. Det är sant. (Paus.) Är du säker på att det var här?
Vladimir. Vad då?
Estragon. Som vi skulle vänta." (övers. Lill-Inger Eriksson och Göran O. Eriksson).
Och så vidare.
De höll på med det här tillräckligt länge för att publiken som kommit för att se på humor började skruva på sej och undra om detta skulle vara hela revyn: en gammal pjäs där ingenting händer, två gånger som det hette i en recension när det begav sej.
Då kommer det in på scenen en man med två klirrande systempåsar och de två luffarna på scenen ropar glatt: Där är du ju, Godot! Vi har väntat på dej.
Och sen fortsatte de med resten av föreställningen.

Samuel Beckett ändrade ofta sina pjäser i samband med att de sattes upp. Jag har I väntan på Godot i tre utgåvor - en på engelska, två på svenska. Det är tre olika textvarianter. Delfinpocketen på bilden, som är den som citeras ovan, är den franska ursprungstexten. Sen har jag Becketts egna översättning till engelskan med ändringar. Och den mer eller mindre slutgiltiga versionen i Magnus Hedlunds översättning i Tre dramer.


Inga kommentarer: